Clinic med Bendt Branderup - En helg sprängfylld med inspiration och eftertanke

Ja nu är jag hemma igen efter en fantastisk helg tillsammans med Bendt och alla dessa härliga hästmänniskor.
Jag anlände till Nordmaling vid 17.00 och hann in och ta mig en fika innan jag åkte till Umeå flygplats och hämtade Bendt och Anna Sandberg.
Resan tillbaka till Nordmaling var kortare än ditresan. Samtalet flödade, Anna och Bendt hade Spanien som gemensamt samtalsämne.
Bendt kommer att åka till Spanien för att leta reda på den ultimata PRE hästen, dvs den gamla typen samt försöka finna ett stuteri där man föder upp hästarna på strå och inte olika gödämnen.

Efter en natts sömn så var det dags för den första teorin och därefter dagens ryttares första lektion. Det vara en spännande vidd på hästarna utbildningsnivå. Vi fick se allt ifrån Valiosos första möte med Bendt och de grundläggande arbete vid handen till Beligeros matte Katrin som fick tänka piaff i galoppen, länga och korta av galoppen genom att tänka uppåt framåt. Allt detta får mig att drömma men jag får även ett klart mål för min och Perlinas träning.
Bendts teorier är en fröjd, mycken klokskap, stort kunnande och ödmjukhet som blandas upp med lagom portioner av filosofi.
Det var många 25 öringar som trillade ner hos ryttarna och när 25 öringen trillar ner hos ryttaren så ser hästarna lättade ut. Vi ryttare gör i allmännhet alldeles för mycket på hästryggen vilket gör oss obekväma att bära på. När vi blir bekväma dvs följsamma och dessutom tydliga, en signal i taget så kan det faktiskt hända att hästen blir bekväm för oss att sitta på. Om vi dessutom bygger en god pedagogisk grund, lär hästen lära så blir den trygg och avslappnad. Detta är en ekvation som vi alla försöker lösa och vilken lycka det är när vi får små glimtar av lösningen.
Med tanke på att jag har en häst på 21 år som är  en islandshäst och en 2.5 år gammal PRE/nordsvensk blandning så har jag med mig två olika tankar ifrån denna helg.
När det gäller Gaefa så är det att ifrån skrittens fyrtakt gå upp i tvåtakt dvs diagonialsera skritten. Därifrån jobba med att tänka galopptakt i traven.

Lilla Perlina har faktiskt hunnit med en del trots sin späda ålder. Redan som nyfödd har hon alltid blivit flyttat på av sin mor men även av Katrin och mig. Vi har därifrån gått vidare och lekt  flytta bogen. Jag har henne då i grimman och står rakt framför henne och lägger spöet på hennes bog och ber henne gå åt sidan genom att flytta inner fram snett utåt några steg. Jag vill inte att hon skall falla ut åt sidan utan sätta innerbak direkt under sin egen tyngdpunkt.
Denna lilla lek har medfört att Perlina inte tycker att öppna och slutan vid handen var svår att lära.

Oavsett vilken häst jag tar ut på ridbanan så är det avcheckning av BASIC som är det viktigaste.

1. Kan hästen vid handen sänka sitt huvud och sträcka fram nosen.
2. Kan jag ställa hästen till vä/hö och få en böjning som går igenom hela hästen vilket resulterar i att  vänster höft möter upp samt sänks något och vice versa i höger böjning
3. Kan jag stillastående göra en havhalt som fortplantar sig genom varje kota i rygglinjen och genom detta förstärka böjningen, dvs flytta än mer vikt till innerbak och visuellt visas genom att innerhöft sänks ngt ytterligare.

På Gaefa gör jag även detta uppsuttet.
Funkar inte detta är det ingen idé att fortsätta med skolorna utan mitt mål blir att få BASIC att fungera först.
Föresten så är det en hel del BASIC som redan skall vara avklarad innan jag står på ridbanan.

1. Att hästen står still när jag ber den om det, ex i stallet, när jag skall sitta upp eller när jag stannar och pratar med ngn när vi är på promenad.
2. Att hästen står still när jag verkar hovarna.
3. Att en veterinär kan handskas med den utan fara för liv och lem.

Ja, det handlar om ledarskapet, finns det inte i vardagen, vid handen, i stallet så kommer det inte att finnas på ridbanan heller.

Nu är det inte så att jag är expert på allt detta men det är något jag verkligen försöker att åstadkomma i samvaron med hästarna...och det är synd att man bara har ett liv på sig, eller?

Lustigt nog så är det inte bara där jag behöver kolla BASIC.
Jag hade en föreläsning för chefer och HR -ansvariga förra veckan och jag frågade då vad som var allra viktigast för ett arbetslag dvs. vad är BASIC för att man skall upprätthålla en god arbetsmiljö och därmed producera kvalitativa tjänster eller produkter.
TRYGGHET är ett BASIC.
Trygg med sina arbetskamrater
Trygg med sin chef
I trygg förvissning av att han/hon har kunskapen som krävs för att uföra arbetsuppgifterna.
I trygg förvissning av att veta vad som krävs av mig
I trygg förvissning om att jag vet när jag har gjort ett bra jobb.

Hur ser det ut i arbetslivet - är alla trygga? Hmmmm.....
Hur ser det ut i skolan - är alla trygga? Hmmmmm.

Man lär sig inget om man är otrygg - då bygger man upp ett försvar.
Likadant är det med hästen - är den trygg så finns det en bra grogrund.

Gaefa, Perlina & Carina aktar sig för snöslungor, traktorer, plogen och dagis

En vanlig ridtur kan ju bli så mycket mer, vi brukar säga att vi rider ut och aktar oss för olika saker. Denna fick vi möjlighet att akta oss för en snöslunga.
Jag märkte att Perlina tryckte sig lite mot Gaefa när vi var påväg förbi, då vände jag och red in för att hälsa på snöslungans husse ( han såg lite fundersam ut ), hästarna stod snällt och konverserade. Vi red därifrån och då fick Perlina lite bråttom varpå jag red tillbaka till snöslungan återigen. Därpå red vi iväg med lugna steg.
Vi red ner på byn och där träffade vi en traktor och en plog, det har vi sett förut sade Perlian och var mer intresserad av alla dessa människor i tätorten. Vi red via ICA parkeringen till dagis för det var vårt egenteliga mål. Mitt barnbarn Odin, 2år går på avdelningen Rosa Pantern och det var honom vi skulle hälsa på.
Gaefa är ju hans häst och han blev jätteglad när vi red in där och han fick visa hästarna för alla små kompisar. Gaefa lyckades naturligtvis bajsa på parkeringen vilket alla barn tyckte var fantastiskt roligt, de höll för sina små näsor och skrek blääää.
Men som god hästägare plockade vi upp nämnda dynghög när jag efter en timme återvända för att hämta Odin.

Perlina min jogging kompis

Nu skall jag testa om min kropp håller för lite jogging. Innan ridolyckan för 10 år sedan så löptränade jag en hel del, sprang Lidingöloppet mm.
Efter olyckan så har jag fått ont av att jogga men nu har jag tränat kroppen med KundaliniYoga, hjälpt den med massage och  kiropraktik så nu, om jag tar det lugnt och försiktigt så kanske det kan fungera.
Perlina får följa med och jogga bakom mig vilket hon tycker är sådär, matte springer för sakta. Men det är mycket bra träning för den lilla damen att befinna sig där bakom och lunka i min takt.
Jag stärker ledarskapet och får henne uppmärksam genom att göra tempoändringar och snabba stopp, väldigt lik all den linförighet som jag tränat med mina hundar. Det gäller att slå två flugor i en smäll när dygnet bara har 24 timmar.