Augusti - September 2011

Vårt årliga träningläger / sommarakademi gick av stapeln 26-28 augusti och Katrin var tillbaka som instruktör tillsammans med lilla smultron Agnes.
Härligt att träffa alla igen och framförallt spännande att följa allas resa genom dessa dagar. Alla tog ett steg framåt, hittade nya knappar både på sig själv och hästen.
Perlina startade hösten med att plocka upp tråden från i våras dvs "matte på ryggen" grejen.
Hon har haft ledigt hela sommaren och hade lite åsikter om att sätta ena benet där och länga halsen si, som tur är så har hon likt sin själsfrände Vísla ett hett temperament men tar en tillrättavisning med " Ja om du envisas så gör jag väl som du vill".
Jag är så tacksam över all träning vi lagt ner på när det gäller att:

• stå stilla
• matte kliver om kring på pallar och klänger på ryggen

Bara att hon snällt står stilla och väntar på att jag skall kliva upp utan att ngn står och håller i henne.
Obalans, lite otäckt, var har jag alla mina ben gick sanrt över och när jag samlade ihop mig (lite taggat är det de första gångerna) och hjälpte henne att balansera sig så fick vi alla 4 benen inunder hästen och hon kunde följa min tyngdpunkt, vända upp och göra en halt i balans. Där var vi nöjda och klev av med ett brett leende.
Föresten, innan det så tog hon några travsteg, ojjj vilken mjuk trav, jag tror nog att jag kommer att kunna leva med den, hi hi.
Nu har hon fått 4 uppsittningar i augusti och nu lugnar vi oss med ridningen för hon skjuter iväg på bakdelen igen så det får bli markarbete tills det att framdelen på hästen har hunnit i kapp.
Hur STOR skall lilla Grå bli???????????
Vi har nu börjat arbetet med skrittpiruetterna. Perlina tyckte ifrån början att jag var konstig dvs. varför står matte på vänstersida och petar på min högra sida av bakdelen. Men när man får berömma det lilla steget i rätt riktning så går det fort därifrån, vad gör man inte för en liten godbit.
Travarbetet var ngt överilat före sommaren (för mkt påskjut och för kort hals), nu upplever jag att hon lyssnar och jag kan länga ut hennes hals, få en bra ställning och får då en bättre böjning vilket är den stora anledningen till varför det har blivit bättre. Det är några steg i trav öppna och sluta. Även här får jag tänka på all tillväxt i bakdelen, den ger henne en obalans och jag kan inte kräva några stordåd av henne.

Gaefa har också vilat i sommar men av en helt annan anledning som ni läst tidigare dvs. de spattförändringar som vi såg på höger bak och som Vet. Gunnar tror föranledde hältan på vä.bak.
Har nu under några veckor tränat Gaefa för handen och i longering för att sakta stretcha och bibehålla vad hon har idag. Just nu är det fina fisken och hon tycker att jag är mesig. Behöver bara viska fram kommandon så är damen på hugget, ibland förekommer hon mig - känner mig alltför väl.

Ett steg till med Gaefa

Min Gaefa fyller 21 år i år och är i en mycket god form. Sista träningshelgen så tog vi ytterligare ett steg framåt.
Känslan var att jag hade min innerskänkel inuti Gaefa och hon växte 2 dm framför sadeln. Alla 4 benen i perfekt balans, bakbenen direkt under min rumpa, kände varje steg, nöjd häst som tyckte att hon hade en bekväm matte.
Här är utgångsläget.....................................något av ett mirakel.

Min lilla ridhäst 15 maj 2011

Den 7 maj hade vi kurs med Anna-Clara Olofsson, hon är även "farmor" till min Perlina. Passade då på att få hjälp att sitta upp i sadeln för första gången.
A-C hade mig på longeringslinan "ut ifall att".
Perlina rör sig som om hon gick på lina, hon tycker nog att det är fasligt vingligt. Svarar fint på de hjälper hon lärt sig ifrån marken, inte upprörd, inte rädd utan tycker att det här var helt i sin ordning.

Efter den dagen så har jag gjort om samma manöver 2 gånger till. Är noga med att testa av att hon svarar rätt på stången ifrån marken först, och väl uppsutten gör om samma procedur. Sträcker tygeln och hon svarar med att länga ut sin hals samt att jag få en vänster respektive högerböjning genom att vibrera lite med min innerskänkel och hjälpa till lite med kapsonen.
5 minuter i sadeln ggr 4, våren 2011 och nu får hon smälta detta och så tar vi upp det igen till hösten.

Fantastiskt, det här gav en god magkänsla samt mersmak

Perlina 11 mars

Vi har nu tagit oss över ännu en utvecklingpuckel dvs "en kan själv puckel ". Hon är återigen fokuserad och inlyssnande.
Att lyfta innerbak och sätta ner det lite längre inunder sin tyngdpunkt har hon utvecklat till en precisionsakt. Hon lyfter innerbak och tittar på mig, för det fram och tillbaka i slowmotion samtidigt som hon fokuserar på hur belåten jag ser ut, sätter sedan ner det precis där vi vill att det skall vara.
Idag fungerade arbetet vid handen mycket bra, hon vilade i steget och förflyttade verkligen sin kroppsvikt bakåt. Det känns så tydligt i handen och allting ser plötsligt så lätt ut.
Jag tar en lätt förhållning i kapsonen, lyssnar hon inte direkt så lägger jag ett spö på bringan för att stoppa påskjut och i samma rörelse drar jag fram nosen och fixar ställningen (handen på ganachen eller främre halsmuskel funkar bäst). Då hittar hon balansen igen och kan ta några riktigt fina steg i såväl öppna som sluta. Jag tänkte verkligen på att inte ta för mycket i kapsonen, vill att hon skall svara på den minsta av hjälper, lägger hellre till en spöhjälp om inte den smekande förhållningen funkar. Vi fortsätter med skritten ett tag till innan vi försöker med traven, mkt för att det är så isigt.
Det har varit så halt den senaste vecka så ngn longering har det inte blivit tal om.
Nästa helg kommer Anna-Clara och det blir det kurs - jag längtar.

Perlina 2011 02 20

Idag fick vi några fina travsteg vid handen i bägge varv, trots att Odin (som är mycket mer intressant) lekte i snön med sin pappa.
Vi tar upp traven på spåret så Perlina har lite stöd av staketet, hon lyssnar fint på förhållning i kapsonen. Det är tungt att bära med innerbak särskilt i höger varv.
Börjar nu gå vid sidan istället för framför.
Hon skjuter gärna på och jag får verkligen vara noga med att hon inte kortar halsen och drar tillbaka nosen. Stannar henne och börjar om när det händer. Ibland lyckas jag ge henne en förhållning i traven och därefter snabbt länga halsen och dra fram nosen igen.
Så tydligt: Så fort halsen blir lång, nosen fram och hon har rätt böjning genom kroppen så minskar farten, dvs påskjutet.

Perlina 2011 02 18

Som vanligt är inte våra träningstillfällen helt igenomtänkta men trots det brukar bli bra i slutändan. Det börjar med en tur till Kontorillen (2.5 km rätt upp i himlen) på Gaefa med Perlina som handhäst. På hemväg kommer vi på att vi skall gå in på ridbanan, mycket pga av att plogen kom och vi hade ingen annanstans att ta vägen...
Väl inne på ridbanan släpper jag lös Perlina och jobbar Gaefa i skrittskolor, hon är så följsam och mjuk i såväl höger som vänster varv. Efter oss har vi en grå svans, mycket intresserad av vad vi gör eller vad Gaefa skulle kunna få i munnnen....

Gaefa är så härlig, när vi är klara då står hon och väntar så snällt tills det att Perlina har fått sin uppmärksamhet.

Jag hade bara repgrimman idag så jag frilongerar Perlina idag. Det är faktiskt nästan det roligaste, en liten/stor grå häst som gillar att jobba med mig. Hon kan byta varv genom att jag bjuder in henne i volten med min inre axel och jag kan flytta henne utåt och inåt på volten. Traven är faktiskt bättre i löslongeringen, hon bär sig mycket fint. Vi tränar på halten, hon vill gärna komma in till mig. Jag får verkligen tänka på hur jag förhåller min kropp till hennes när det inte finns några andra hjälpmedel att ta till förutom min röst.
En härlig och väl använd ridtur.

Perlina - 6 februari

Tråkigt nog så är jag genomförkyld igen och får ligga på soffan och tänka på hästarna och annat trevligt.
Vad har då hänt rent träningsmässigt med Perlina. Kontinuitet, kontinitet, BASIC, BASIC och återigen BASIC.
Perlina är en mycket bestämd dam och hon tar varje millimeter hon får. Allt detta gör att jag inte kan slappna av med ngn låt gå stil. Hon tar en tillrättavisning med minen "jag gör det för att jag själv vill" men hon är aldrig långsur. Har sagt det tidigare och säger det igen - jag får en stark känsla av att det är Vísla som skiner igenom. Ett ex. är att hon får stå en bit ifrån och vänta på sin mat tills det att jag säger varsågod, en övning hon inte alls gillar men gillar läget.Vi går till ridbanan och jobbar med BASIC, det är väldigt lugnande för henne att bara få länga halsen, str'cka fram nosen, ställa sig till vänster/höger. Ta en förhållning i bägge böjningarna och därefter gå hem. Bara att stå still och slappna av, ge mig förtroendet att placera hals och huvud. Stå helt avslappnad till det att jag ber henne ta två steg framåt och därefter stå stilla igen.
Där är vi nu och det är alldeles lagom för henne utifrån hennes mentala utveckling.
Den 20 mars kommer Anna-Clara Olofsson instruktör och Riddare, då börjar 2011 kursverksamhet inom Lögdö Ridakademi. Det var även hon som tog in Perlinas pappa från Malaga "Pizarro".
Då får vi damma av oss och under handledning fortsätta vår resa.

Clinic med Bendt Branderup - En helg sprängfylld med inspiration och eftertanke

Ja nu är jag hemma igen efter en fantastisk helg tillsammans med Bendt och alla dessa härliga hästmänniskor.
Jag anlände till Nordmaling vid 17.00 och hann in och ta mig en fika innan jag åkte till Umeå flygplats och hämtade Bendt och Anna Sandberg.
Resan tillbaka till Nordmaling var kortare än ditresan. Samtalet flödade, Anna och Bendt hade Spanien som gemensamt samtalsämne.
Bendt kommer att åka till Spanien för att leta reda på den ultimata PRE hästen, dvs den gamla typen samt försöka finna ett stuteri där man föder upp hästarna på strå och inte olika gödämnen.

Efter en natts sömn så var det dags för den första teorin och därefter dagens ryttares första lektion. Det vara en spännande vidd på hästarna utbildningsnivå. Vi fick se allt ifrån Valiosos första möte med Bendt och de grundläggande arbete vid handen till Beligeros matte Katrin som fick tänka piaff i galoppen, länga och korta av galoppen genom att tänka uppåt framåt. Allt detta får mig att drömma men jag får även ett klart mål för min och Perlinas träning.
Bendts teorier är en fröjd, mycken klokskap, stort kunnande och ödmjukhet som blandas upp med lagom portioner av filosofi.
Det var många 25 öringar som trillade ner hos ryttarna och när 25 öringen trillar ner hos ryttaren så ser hästarna lättade ut. Vi ryttare gör i allmännhet alldeles för mycket på hästryggen vilket gör oss obekväma att bära på. När vi blir bekväma dvs följsamma och dessutom tydliga, en signal i taget så kan det faktiskt hända att hästen blir bekväm för oss att sitta på. Om vi dessutom bygger en god pedagogisk grund, lär hästen lära så blir den trygg och avslappnad. Detta är en ekvation som vi alla försöker lösa och vilken lycka det är när vi får små glimtar av lösningen.
Med tanke på att jag har en häst på 21 år som är  en islandshäst och en 2.5 år gammal PRE/nordsvensk blandning så har jag med mig två olika tankar ifrån denna helg.
När det gäller Gaefa så är det att ifrån skrittens fyrtakt gå upp i tvåtakt dvs diagonialsera skritten. Därifrån jobba med att tänka galopptakt i traven.

Lilla Perlina har faktiskt hunnit med en del trots sin späda ålder. Redan som nyfödd har hon alltid blivit flyttat på av sin mor men även av Katrin och mig. Vi har därifrån gått vidare och lekt  flytta bogen. Jag har henne då i grimman och står rakt framför henne och lägger spöet på hennes bog och ber henne gå åt sidan genom att flytta inner fram snett utåt några steg. Jag vill inte att hon skall falla ut åt sidan utan sätta innerbak direkt under sin egen tyngdpunkt.
Denna lilla lek har medfört att Perlina inte tycker att öppna och slutan vid handen var svår att lära.

Oavsett vilken häst jag tar ut på ridbanan så är det avcheckning av BASIC som är det viktigaste.

1. Kan hästen vid handen sänka sitt huvud och sträcka fram nosen.
2. Kan jag ställa hästen till vä/hö och få en böjning som går igenom hela hästen vilket resulterar i att  vänster höft möter upp samt sänks något och vice versa i höger böjning
3. Kan jag stillastående göra en havhalt som fortplantar sig genom varje kota i rygglinjen och genom detta förstärka böjningen, dvs flytta än mer vikt till innerbak och visuellt visas genom att innerhöft sänks ngt ytterligare.

På Gaefa gör jag även detta uppsuttet.
Funkar inte detta är det ingen idé att fortsätta med skolorna utan mitt mål blir att få BASIC att fungera först.
Föresten så är det en hel del BASIC som redan skall vara avklarad innan jag står på ridbanan.

1. Att hästen står still när jag ber den om det, ex i stallet, när jag skall sitta upp eller när jag stannar och pratar med ngn när vi är på promenad.
2. Att hästen står still när jag verkar hovarna.
3. Att en veterinär kan handskas med den utan fara för liv och lem.

Ja, det handlar om ledarskapet, finns det inte i vardagen, vid handen, i stallet så kommer det inte att finnas på ridbanan heller.

Nu är det inte så att jag är expert på allt detta men det är något jag verkligen försöker att åstadkomma i samvaron med hästarna...och det är synd att man bara har ett liv på sig, eller?

Lustigt nog så är det inte bara där jag behöver kolla BASIC.
Jag hade en föreläsning för chefer och HR -ansvariga förra veckan och jag frågade då vad som var allra viktigast för ett arbetslag dvs. vad är BASIC för att man skall upprätthålla en god arbetsmiljö och därmed producera kvalitativa tjänster eller produkter.
TRYGGHET är ett BASIC.
Trygg med sina arbetskamrater
Trygg med sin chef
I trygg förvissning av att han/hon har kunskapen som krävs för att uföra arbetsuppgifterna.
I trygg förvissning av att veta vad som krävs av mig
I trygg förvissning om att jag vet när jag har gjort ett bra jobb.

Hur ser det ut i arbetslivet - är alla trygga? Hmmmm.....
Hur ser det ut i skolan - är alla trygga? Hmmmmm.

Man lär sig inget om man är otrygg - då bygger man upp ett försvar.
Likadant är det med hästen - är den trygg så finns det en bra grogrund.

Gaefa, Perlina & Carina aktar sig för snöslungor, traktorer, plogen och dagis

En vanlig ridtur kan ju bli så mycket mer, vi brukar säga att vi rider ut och aktar oss för olika saker. Denna fick vi möjlighet att akta oss för en snöslunga.
Jag märkte att Perlina tryckte sig lite mot Gaefa när vi var påväg förbi, då vände jag och red in för att hälsa på snöslungans husse ( han såg lite fundersam ut ), hästarna stod snällt och konverserade. Vi red därifrån och då fick Perlina lite bråttom varpå jag red tillbaka till snöslungan återigen. Därpå red vi iväg med lugna steg.
Vi red ner på byn och där träffade vi en traktor och en plog, det har vi sett förut sade Perlian och var mer intresserad av alla dessa människor i tätorten. Vi red via ICA parkeringen till dagis för det var vårt egenteliga mål. Mitt barnbarn Odin, 2år går på avdelningen Rosa Pantern och det var honom vi skulle hälsa på.
Gaefa är ju hans häst och han blev jätteglad när vi red in där och han fick visa hästarna för alla små kompisar. Gaefa lyckades naturligtvis bajsa på parkeringen vilket alla barn tyckte var fantastiskt roligt, de höll för sina små näsor och skrek blääää.
Men som god hästägare plockade vi upp nämnda dynghög när jag efter en timme återvända för att hämta Odin.

Perlina min jogging kompis

Nu skall jag testa om min kropp håller för lite jogging. Innan ridolyckan för 10 år sedan så löptränade jag en hel del, sprang Lidingöloppet mm.
Efter olyckan så har jag fått ont av att jogga men nu har jag tränat kroppen med KundaliniYoga, hjälpt den med massage och  kiropraktik så nu, om jag tar det lugnt och försiktigt så kanske det kan fungera.
Perlina får följa med och jogga bakom mig vilket hon tycker är sådär, matte springer för sakta. Men det är mycket bra träning för den lilla damen att befinna sig där bakom och lunka i min takt.
Jag stärker ledarskapet och får henne uppmärksam genom att göra tempoändringar och snabba stopp, väldigt lik all den linförighet som jag tränat med mina hundar. Det gäller att slå två flugor i en smäll när dygnet bara har 24 timmar.