Härligt att träffa alla igen och framförallt spännande att följa allas resa genom dessa dagar. Alla tog ett steg framåt, hittade nya knappar både på sig själv och hästen.
Perlina startade hösten med att plocka upp tråden från i våras dvs "matte på ryggen" grejen.
Hon har haft ledigt hela sommaren och hade lite åsikter om att sätta ena benet där och länga halsen si, som tur är så har hon likt sin själsfrände Vísla ett hett temperament men tar en tillrättavisning med " Ja om du envisas så gör jag väl som du vill".
Jag är så tacksam över all träning vi lagt ner på när det gäller att:
- stå stilla
- matte kliver om kring på pallar och klänger på ryggen
Obalans, lite otäckt, var har jag alla mina ben gick sanrt över och när jag samlade ihop mig (lite taggat är det de första gångerna) och hjälpte henne att balansera sig så fick vi alla 4 benen inunder hästen och hon kunde följa min tyngdpunkt, vända upp och göra en halt i balans. Där var vi nöjda och klev av med ett brett leende.
Föresten, innan det så tog hon några travsteg, ojjj vilken mjuk trav, jag tror nog att jag kommer att kunna leva med den, hi hi.
Nu har hon fått 4 uppsittningar i augusti och nu lugnar vi oss med ridningen för hon skjuter iväg på bakdelen igen så det får bli markarbete tills det att framdelen på hästen har hunnit i kapp.
Hur STOR skall lilla Grå bli???????????
Vi har nu börjat arbetet med skrittpiruetterna. Perlina tyckte ifrån början att jag var konstig dvs. varför står matte på vänstersida och petar på min högra sida av bakdelen. Men när man får berömma det lilla steget i rätt riktning så går det fort därifrån, vad gör man inte för en liten godbit.
Travarbetet var ngt överilat före sommaren (för mkt påskjut och för kort hals), nu upplever jag att hon lyssnar och jag kan länga ut hennes hals, få en bra ställning och får då en bättre böjning vilket är den stora anledningen till varför det har blivit bättre. Det är några steg i trav öppna och sluta. Även här får jag tänka på all tillväxt i bakdelen, den ger henne en obalans och jag kan inte kräva några stordåd av henne.
Gaefa har också vilat i sommar men av en helt annan anledning som ni läst tidigare dvs. de spattförändringar som vi såg på höger bak och som Vet. Gunnar tror föranledde hältan på vä.bak.
Har nu under några veckor tränat Gaefa för handen och i longering för att sakta stretcha och bibehålla vad hon har idag. Just nu är det fina fisken och hon tycker att jag är mesig. Behöver bara viska fram kommandon så är damen på hugget, ibland förekommer hon mig - känner mig alltför väl.
